Här om dagen så läste jag något väldigt chockerande som jag inte kunde tro kunde ske i ett land som har haft en såpass stabil ekonomi som Sverige har haft. Jag läste att det finns 220 000 barn i Sverige som lever fattigt och inte har råd till saker som de flesta tar för givet så som mat och dryck.

Denna artikeln sa att det skulle krävas ungefär 15 miljarder kronor per år för att man skulle kunna hjälpa familjerna på benen igen och att man endast hade satsat 200 miljoner vilket är ungefär 1,3 procent utav vad som behövs.

Då kan man ställa sig frågan, "Varför har man inte gjort något tidigare och vad skulle man spara in på?". Det kan man ju fråga sig. Man kan ju se att det behövs sparas in pengar nånstans ifrån. Den kanske mest självklara besparingen skulle vara att se över Sveriges invandringpolitik. Det finns flera olika kalkyler över hur mycket det egentligen handlar om men det handlar om miljardtals kr per år.

Man skulle bara behöva minska invandringen, inte stoppa den, för att få ihop de pengarna som behövs för att ge fattiga familjer en bättre ekonomi så att det har råd till allt de behöver. De fanns till och med de familjer som var tvungna att gå till kyrkan för att få lite mat.

Kan man ändå inte tycka att man borde tänka på sina egna innan man tänker på andra, vi måste ändå själva ha nån slags ekonomisk säkerhet innan vi kan börja ta på oss uppgiften att hjälpa andra.